Våra tanke smedja. När ondska blev till andlig folk rörelse i Sverige inte nu mer en här på poeter.se i poesiens namn då ”människorna” blir grymma hycklare då alla parter förvandlas till:

Det var en gång i tiden när,

Friska vårvindar sängbrädes för älskande par,

Klappar mitt hjärta ser hur dem har,

Nu orkaner, Bort blåsta som stora pelikangås bland klipporna dör,

Sorgsna skrik från berg och dal kör…

Plågades mun emot mun, klappade bröst.

Hat viruset dödar som gräset klippt utan tröst.

Vem efter har druckit till botensas du vill befalla,

Vi var eniga alla som ser på törstiga ivriga vill anfalla.

Ditåt långhalsat dikterar du med blicken i sugskål,

Svart kläda erbjud sig folkligt frivillig följa med lustiga klot bol.

Suckande hjärta marserar i djup sugande lund,

Yrande folk var sist det för dig en gång var kärleks smord!

Till paradsiset vallfärda är inget att hopas på,

Blågula har bleknat och stämningen är surt

Engagemang till vår nation?

Skrevs den ultimata slut!