lycka är ett förkastligt ord

en subjektiv känsla som upplevs inifrån,

att dela den är lättare sagt än gjort


den kommer som ett berusande tillstånd

och lämnar en lite tom som innan,

besvikelsens bakfylla bränner hål inuti


pessimism kanske präglar det som nu skrivs

det är resultatet av lagrade förväntningar,

som staplas på varandra i tumult


men så gör glömskan sig påmind gång på gång

som att styrkan omedelbart blir svaghet,

förnuftet slukas av förhoppningar


och så är man där igen, i det ångerfulla tillståndet

rationaliserande av drömmar och viljor,

det som förgör tankarna på dig


men hur nås lyckan om riskerna aldrig tas?

om känslotillståndet alltid stabiliseras

till kännbara vägar som tidigare beprövats


jag väljer nog ändå besvikelsens bakfylla,

trots de skador det orsakar på det som kallas hjärta

det är ändå mod någonstans att våga hoppas,

att någon gång få lyckan att stanna