När kärleken fått dig att förgäves hata den

När vägen din känns som en oändlig krokig stig

När solen har gått ned och alla ljusen tycks vara släckta

När du blivit sönderslagen av dig själv så många gånger under månljuset

Och du mött morgondagarna med sömnlösa ögon

Så ska jag lyfta dina trötta händer
som har slagits en för lång tid

Hålla kvar och visa
där ser du själv hur högt du når.