jag var
fjorton,
kanske femton,
i eldrött hår och
bandtröja

valde ut en liten röd bh
för att möta upp dig
bakom svartklubben
där du bor

och du ljög rejält om din ålder
och jag var väl för naiv
för hur kunde du bara vara arton
när du talade om allt du gjort
och sett och erövrat
som du gjorde

när jag tänker på det nu
så stämde det liksom inte ens
riktigt då

inte alls

kyssarna
under ett äppelträd
i någons
trädgård och en lampa lyste
så fort vi klev under den
fort fort, bort
låt dom inte se oss

hur kände jag inte redan då
att dina läppar var
så mycket vanare
än alla andras
jag känt på
förut

men bakom en
svartklubb
och upp till din vindsvåning
där
dammet glittrar
genom solljuset
från fönstret

The Smiths
från din stereo
och du försöker
röra vid mig
som ingen annan tidigare
gjort
på platser du inte
borde

jag önskar att du
ska
sluta upp och
bara hålla om mig
istället

ser du inte att jag är liten
och trasig och går sönder
precis när som
helst?

jag vet inte varför det
jagar mig
nu

jag vet bara att jag vill viska
till mitt fjortonåriga jag
att jag
lovar
att det blir bättre
sen

även om jag inte vet om det är
sant
även om jag inte känner det
än