Det värsta jag vet är idealister som skriver i cyberrymden. De tror att de är intelligenta, men framstår mest som övervintrade rödvinspoeter från sjuttiotalet. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att fokusera på människor som redan på BB var patetiska nervvrak när de blev ammade.
Jag vill aldrig bråka, fast jag blir provocerad när dårar rimmar som trimmade mopeder om att människorna borde dansa långdans i riktning mot solen. Det är lika troligt som att terapeuterna, efter en regnig sommar inte skulle bli sjukare av alla beskrivningar om hur tårar ser ut.
Nyss hörde jag en knarkande nyckelpiga och fick panik när den vimsade i en dikt, om en dikt som var en dikt innan den bara handlade om hur mycket människor älskar varandra i varandras uppenbarelser av varandra. Jag fnittrade ganska högt, föll ner på knä och kokar nuförtiden te på svamp.
________