dina glansiga ögon
krossade spegelbilden i vattenpölen
med droppar stora som snöflingor

så kalla tårar har jag aldrig sett
som att känslorna bakom dem
blivit trampade på om och om igen

jag la handen om din axel
du log
när jag sa att du var vacker

vi vandrade ut över isen
och såg ljuset från huset
tvärs över sjön

där bor vi
både du och jag
och gömmer oss från alla andra
där det aldrig är natt
utan bara dag

kan vi inte andas där,
och stanna ett tag?