Hon hoppade på isflak
satt i fönster
dinglade med små ben
klättrade på tak

önskade otur
olyckligt barn
bar sorg och sår
som en liten isskulptur

vuxen fick inte veta
satt tyst på bup
inte ett knyst
vad smärtan kunde heta

i tonår talar tystnaden
om det hon försökt fly
svälja i sönderfall
den sjuka lystnaden

i graven förmulnar det förlåt
som aldrig följde
samvete eller straff
och som flickan så förtvivlat vill åt