Vi har samlats vid Pälle Nävers grav,

det är hans födelsedag

den 12 juli.

Hans barnbarn Per-Olof

berättar för farfar

om allt vackert runt omkring,

läser en dikt

och sätter en blomma på graven.

Pälle Nävers lågmälda poesi

och hans kärlek till hembygden

har funnits med mig

ända sedan jag var

en liten funderande flicka

och jag säger ett tyst tack.

Innan jag går därifrån

läser jag inskriptionen på stenen:

Mig tycktes som i morgonenes svåra stund

en ängel rörde min panna

och jag tänker att ingen går fri

från sorger och bekymmer

men att poesin kan bygga en bro

till gemenskap och tröst.