Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förverkad

När solen börjat skina gick jag ner till aspen och petade med tumnageln bort regndropparna från bladen, tre stationer från här låg silverflammor över skogen: en framvikt blixt ruvade i bakgrunden. I en trekantig pöl hoppade en tjock kvinna med en väldig gul boll i famnen, fram och åter, fram och åter; och jag försökte memorera en visa av Karl Wehle eller morgonens tankar om knappt föränderliga - påhittade - rutiner och ritualer som bur, nät eller filt om den alltid döende kroppen (alternativet är inte formalin, utan allsång). När jag så äntligen fått fason på ljudet av gulsparven, och fixerat blicken på ekrarna av en förbipasserande cykel, kastas en kopp hett kaffe i mitt ansikte.




Fri vers (Prosapoesi) av Per Teofilusson
Läst 236 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-07-24 20:24



Bookmark and Share


  Ulf D VIP
Slutraden var ett uppvaknande av den mer brutal typen. Som alltid underhållande läsning!
2015-07-24
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson