Första natten
på åratal
som inte isen
sitter kvar
på dina ögon.



Uret i vänthallen
börjar röra sej
och plötsligt
dyker ett tåg upp
ur skymningen.



För första gången
på åratal
ser jag människor
komma ut
på plattformen.



Jag ser dej
och jag ser henne
som änglarna
vakade över
när livet var
som tyngst.




Jag ser
en vårblomma
och jag ser leenden.
Ingen bespottad
ingen dränkt
i bensin
alla följs de åt.



Heroinist
som småbarnsförälder,
Rom
som Moderat
lanstingsråd,




Alla går de
till ett långt bord
där sitta de ned
och det dukas upp
mat från alla
jordens hörn.
Barnen de hoppar
och leker.



En polis
håller om brottslingen
de har så mycket
att prata om.
Den arbetslöse
ungdomen
berättar
om sitt tvivel
på framtiden



tittar med
osäkra ögon under lugg.
säger sitt namn
och alla säger hej
och hans namn


På husen finns
inga lås
i affärerna säljs
naturprodukter
till en
billig penning
man fiskar
i öppet vatten
lagar maten
under eld



Och man
bygger så
att alla
har någonstans
att leva
och där ingen
slås ut
ur något system