och när revet ligger där
en kilometer

klappersten och lågväxande slån
fyrtorn och tretåig mås, som häckar
vidrör själens innersta väsen
doppar tårna i havet, som sedan omsluter kroppens tempel

när havet omgärdar
lagun, solens droppar smeker horisont
i en brinnande solnedgång
där som vatten är ljust långt in i natten
mot svart landsiluett
där som fyrljuset vaktar

som om himlen bor granne med vattnet
finns den yttersta punkten, en plats att älska
finns där, skapad

och ingenting är i vägen