När jag var helt liten fick jag sova i understa byrålådan, för att fallet inte skulle bli så stort om jag trillade ur, av ren nyfikenhet på världen.
Senare fick jag flytta en trappa upp, till mittre lådan och senare även till den översta.
När jag fyllde fyra år var mina föräldrar så vana vid, utöver jag själv då, så min mor beställde en större byrå hos den lokala snickaren.
Till mina kläder alltså.
Själv sov jag i en flyttlåda som stod under min brors säng, tills jag fyllde åtta år.
Då fick jag flytta till en säng som var byggd precis som en byrå, också den av den lokale snickaren.
När jag blev vuxen och gick in i fars firma, 'Den lokale snickaren' har jag byggt byråer för barn att sova i och att jag själv växte upp i sådana sovplatser har jag aldrig behövt lida för.
Min fru är i branschen hon med.
Det är hon som målar och illustrerar dem, är ute i skogen och finner ut vilka träd som skall bli byråer och sängar, sängbord och pigtittare.