Ligger som en säl i sanden,
armarna längst sidor, huvudet snett
på kanske-kudden.

Jag kan inte sova.
Vågorna skvalar om och om igen.
Allting händer igen.
Jag är vaken, jag andas.
Näsborrarna turas om luften.

Blundar, lever om, in på genomgångar.
Hjärtat bultar ihop med andra hjärtan, en hel orkester.

Andas både in och ut,
inget kan hindra mej att gäspa, det skvalar så tyst.

Vågorna är mjuka, klädda i vatten av månen
skinande svart livfull sjö.

Där jag inte kan se, vet jag att någon ser så att jag också ser
att allting finns om och om igen, som vågorna.