jag lämnar till tusen poeter före mig
att beskriva stjärnhimlen
på sina tusen språk med sina tusen hjärtan
i vilka de vaskat efter guld på nätterna
och funnit små skymtar av gyllene blänk
i den djupsvarta gyttjan
som aldrig förr har glittrat i mörkret

istället frågar jag mig hur jag fortfarande
här och nu, 10 år senare och 15 mil bort
efter sammanbrott, uppvaknanden,
begravningar och bröllop
klockan halv 7 på morgonen i 5 minusgrader
innesluten i novemberdimman över sjön
kan vara så arg att jag skulle kunna döda dig