Kriget är nära, gömmer sig bakom husknuten som en livsfarlig hunger. Snart väntar inte djuret längre, utan går till rasande attack mot hjärtats osynliga fiende. Det blir så när varje dröm från barndomsland är riven. Aldrig trodde jag att det kunde ske, men det gjorde tillslut sjukt ont bredvid dig.
Jag har skrivit brev, postat dem med änglarna som syns i himlens sprickor vissa dagar, ändå har svaren uteblivit. Kanske begärde jag för mycket, antagligen är vi försvarslösa när förhoppningar övergått till vrede och nätterna blivit blåslagna. Du sa att ingen kan älska någonting, innan avskeden klöst under skinnet.
Imorgon har branden fått fäste på riktigt i verkligheten. Jakten nedanför solens obarmhärtigt vackra glöd går inte att avbryta den här gången, sorgerna är alldeles för många och stora. Vem som har mest skuld vet ingen. Det gäller endast att springa, slå ihjäl ögonblick, annars kommer vi fångas levande av saknad.
____________