... alldeles ledset
lite sorgligt ensamt
och det mesta runt omkring
ter sig som ett enda 
stort avgrundsdjupt tomrum
fyllt med absolut ingenting ...

Då söker jag mig
in till stadens brus
Tar en promenad
bara för att
askultera i verkliga livet
och få iaktta 
relationer av lyckligare karaktär
som uppstår på vägen
lite här och där ...

Kanske lyssna på lite gatumusik
Sätta mig vid ett trevligt bord
på något mysigt fik
Iaktta det som händer i rummet omkring
Hamna i oväntade samtal med en eller flera
kända eller okända 
om allt och ingenting ...

Ibland får jag möjlighet
att göra någon glad
utan att jag egentligen 
gör någonting 
annat än
att visa att jag den ser
och kanske berättar 
att jag ser någonting 
som jag finner är bra
och eller på annat sätt tilltalar mig ...

Allt det här 
och så oändligt många
andra enkla saker och ting
som finns där någonstans
om vi vill och försöker se
vad som är runt omkring ...

... är de där ljusglimtarna
jag så ofta talar om
vilka jag söker finna
och fånga under tiden
här och nu
varje dag ...

De ljusglimtar
vilka tillsammans
lyser upp det mörker
vilket annars skulle förinta
varje litet spår av den mig
som är jag ...

När du
som är den dig
som för mig är ämnad
finns tillsammans med mig
blir ljusglimtarna jag samlar
ett överskott
jag tillsammans med den kärlek
du fyller hela mig
sprider nästan obegränsat omkring
på vägen där jag vandrar med dig ...

Det är det som gör skillnad
och får livet att betyda någonting
Ljusglimtarna är livlinor och livbojar
som påminner mig
om allt det goda livet har att bjuda på
när jag ej dig som är ämnad
nära tätt intill vara får ...

De lyser upp och skänker värme
i den ledsna ensamhetskänsla
som fyller tomrummet inom
med ingenting 
annat det mörker
vilket i din närvarande frånvaro
sprider sig  och sträcker ut för nå
varje litet skrymsle och vrå  ...

... nu när dagen blir till kväll
jämväl som igår ...