Under kastanjeträden
där skuggorna skriker
Försöker omfamna verkligheten
Finnas till
men misslyckas och fastnar


Där har asfalten blivit klibbig
av sommarens vita flagg
Det skapar liksom baktakt i stegen
Som att alltid vara förföljd
men aldrig någon bakom



Jag vill att vi åker bil tillsammans
över mörker - under tystnad
gatljusen smeker orange.
Det finns en ton i dem
En behaglig saxofon som precis slutat spela

Jag vill att du lägger din hand
på min hand
vi delar en blick men inget mer
vi far in i gryningens eviga andetag