Min linje är en svart avlång sjö
om jag ser en millimeter ett andetag i taget kan även älven bli stilla
vita vita papper
jag reser här i min pennbåt
tecknar en luftficka
upprepningar som helar
gräs famnar gräs
jag tecknade gräs igår
dagarna är bäst när de kommer en i taget
svalnar dricker ur minnena
bakom hjärtbladen
jag har fått hålla igen så länge
hålla om
om någon annan
så trodde arga feministen aldrig det kunde bli
att man kan få vara en superhjälte i telefonen dygnet runt
nu bygger famnar av streck prickar moln
hur stor kan famnen bli innan jag dör?
jag stod på husets tak och vevade i beckmörkret
utan att vara rädd
tecknade jag den här raden till dig
klotrunda streck
nyttan av klotrunda betraktelser måste upplevas

blindheten ingår som viktig del av mitt seende

sammanhang
samhälle
samtidskonst
tacka vet ja evigheten
vardagen
hönsgården
ansiktet
sängen
tiggerskan på gatan
sammanhang och mening
jag sätter punkt i en mening utan slut

linjen bränner sig på sig själv
ur roten
hjärnan
skötet
kommer mina linjer
det är handen som tränar sig i luftrummet mellan begreppen
att vakna är att drömma
att drömma är att teckna en stol i skogen
att vänta bli tom på sig själv
få syn på något mycket långsamt
våga tala
rösten kommer inifrån.