Spillror av vad vi var
vad vi hade kunnat bli
ligger utspridda i vår lägenhet
För visst hade vi kunnat bli något bra
så som man ser på filmen ni vet
fast det är ju bara på låtsas
Och nya problem
slår ner oss
det är alltid nya problem
och vi försöker resa oss upp
som vi försöker
men vi fastnar på marken
och det är omöjligt
att inte bli dränkt
i ångest

så många blöta kinder vi har delat
så många förtvivlande skrik
och gatorna genom staden
känns mörka och kalla
och vid bänken där jag svor
att mitt liv för alltid skulle vara ditt
finns nu bara två överklottrade namn

Men jag vill bara komma hem
försöka en gång till
får panik när jag tänker på ett liv utan dig

Är det någon som kan säga mig
hur man vet när det är dags att lämna
hur man vet att tiden man har tillsammans
har runnit ut
och när det är dags
att gå sina vilsna steg tillbaka
och be till månen
att något lika magiskt
ska dyka upp igen.