Du grät och jämrade dig,
Och sade:
"Jag är en så tragiskt tråkig person,
Osäker,
Misslynt.
Hur ska någon stå ut med mig,
När jag inte står ut med mig själv?"
Men jag strök ditt hår,
Och svarade:
"Det enda jag ser,
Är den finaste,
På jorden."

Men du fortsatte gråta,
Och sade:
"Jag har blivit en så dålig person.
Det är inte konstigt att jag är ensam,
Utanför,
Objuden.
För vem vill vara med mig?"
Men jag strök ditt hår,
Och svarade:
"Jag är här,
Och jag vill vara med dig".

Då vände du ditt ansikte mot mitt,
Och du sade:
"Ja, du är här.
Och du vill.
Tänk, det såg jag inte."