Tvådelande tänkande (t ex bra-dåligt, dum-smart, snäll-elak, rätt-fel) är vanligt och kan spåras långt tillbaka i historien. Psykologiskt sett är det förstås mindre mentalt krävande än att tänka mer komplext i flera begrepp och grader hos fenomen.

Filosofen Platon (427-347 f.Kr.) bedrev dualistiskt (tvådelande) tänkande i sin idélära (en smutsig materiell värld kontra en ren idévärld). Platon var påverkad av antika religioners dualism och hans idéer spreds genom bl a Augustinus (354-430) vidare inom kristendomens tänkande (t ex gott-ont, kropp-själ, himmel-helvete).

I DN 2015-10-03 kommenterar historikern Maja Hagerman svenskarnas rasfixering med att hänvisa till skriften "Germania" av den romerske historikern Tacitus år 98. Denna skrift kom att långt senare upptäckas och spridas genom boktryckarkonsten. Den innehåller föreställningen "att det utanför det romerska riket finns ett jättefarligt folk, blont och blåögt som bara gifter sig inom släkten".
Denna romerska föreställning dyker senare upp i svensk rasbiologi.

"Germania" har kallats för historiens farligaste bok. Den bars i ryggsäcken av Nazityska soldater. I Sverige bedrevs rasbiologi vid Rasbiologiska institutet väl förenlig med nazismens idéer om ras. Behov av rashygieniska åtgärder förfäktades utan någon kritisk-vetenskaplig grund.

Inom modern biologi anser biologerna att vad gäller arten människa så är variationerna så små att det inte är lämpligt att tala om olika "raser", något som kan passa för en del andra arter, t ex hundar, med stora variationer. Ras ter sig som ett fantasibegrepp vad gäller människor och har utnyttjats för politik och maktutövning och girig plundring och mördande av inbillat dåliga raser. Indelning av människor i rätt/bra ras och i fel/dålig ras utgör ett dualistiskt tankefel..