- Om du fick ta med dig nåt till himlen vad skulle det vara då?
- Min smartphone förstås.
- Skojar du? Vad skulle du med den till?
- Nej, jag skojar inte, skojar du? Jag skulle inte klara mig en sekund utan den. Hur skulle jag annars få veta vad som händer?
- Vad som händer var? I himlen? Det händer ingenting där, det är det som är hela grejen, det ska inte hända så mycket heller. Lugn och ro, frid. Tystnad.
- Men, fy vad tråkigt, då stannar jag hellre här.
- Men här kan du inte stanna hur länge som helst, och vad ska du göra sen?
- Ja ja, men kan jag åtminstone ta med mig mitt minneskort?
- Ditt minneskort? Det är ingen idé, det finns inga datorer där.
- Åh, vad hopplöst, vad KAN man ta med sig då?
- Inga saker, bara sånt som får plats i hjärtat.
- Inget av det jag vill ha med får plats i hjärtat, varför frågar du vad jag vill ta med mig när jag inte får ta med det jag vill ta med?
- För att du ska börja fundera på vad som är viktigt.
- Det som är viktigt är att du slutar tala om för mig vad som är viktigt. Så, nu har jag funderat färdigt.
- Jag talar inte om för dig vad som...
- Tack, nu har jag inte mer tid med dig, jag måste ringa ett samtal från min smartphone.
- Tid, ja, det kommer du att ha gott om där borta men då är det för sent...
- För sent för vad? Tystnad?
- Jag ger upp!
- Tyst med dig! Jag försöker ringa!