Molntäcket ovanför brister,
stjärnorna träder nu fram.
Mången lanterna som lyser,
födda ur kosmiskt damm.

Blinkande guider i natten,
ett oändligt antal jag ser.
Sträcker då ut mina händer,
ljuset jag vill plocka ner.

Stjärnorna är väl som vänner,
de finns liksom alltid där.
Kanske så lyser en starkare,
likt någon som man håller kär.