Jag hade

glömt bort

hur du ler

När du ser det sköna

som bara romantikern ser

Du strödde guld i mina händer

och vi älskade som kärleksfränder

I den vackra poesin

hittar jag en stund tillbaka

Jag minns din doft

och allt jag fick försaka 

Det bildades ärr i tidens anletsdrag

där ditt hjärtas röst försvann en dag 

Dina dagar här är nu för få

nu väntar evigheten på dig

kanske kan du finna mig

för så långt kan jag inte nå