Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

OM HUR LIVET ÄR NU OCH HUR DET VARIT TIDIGARE I MITT MÅENDE


När ska jag nånsin kunna sätta gränser vart går min gräns nånstans?
hamnar i destruktiva relationer vänner så som i kärlek

Att jag aldrig lär mig frågar jag mig själv vad för fel gång på på gång
återupprepar jag detta beteende att jag aldrig lär mig

Krånglar gråter är undvikande i mitt beteende varför svarar jag aldrig i telefon
varför känner jag mig så ensam i mitt jag jämt och ständigt

Känner sån otrygghet det riktigt lyser om mig här är hon som är en vekling som är 45 år fyllda har hon inget lärt sig i detta liv

Ångest står skrivet i min panna det är mitt första alla kan se det kan se det i mitt kropps språk skakar oroligt i min kropp känns som alla kan känna se det

Går i gruppterapi beteendeaktivering för deprimerade där vi skriver vad vi gör och vad vi känner vi ska göra saker fastän dom känns jobbiga ångestfulla oavsett hur man mår undrar hur det ska gå

Är jag född till att må såhär kan inte jag hjälpa mig själv kan ingen annan hjälpa mig född till en misslyckad kvinna är jag nu låter det gnälligt men jag vill verkligen få må bra igen jag har ju förut mått bra periodvis men jag är så förbannad på läkaren som skrev ut all lugnande medicin i mängd och parti så han idag efter gruppterapin blängde på han dumma idiot läkare en spark i röven skulle han ha eller utskällning skulle han ha verbalt gjort mig till beroende av dessa mediciner har kämpat i över 2 år för att sluta trappa ned dessa mediciner är inte klar ännu '

Nu blev det många långa rader vet inte om ni som läser tycker jag skriver tråkiga trista saker men detta är min verklighet känner mig så ofta väldigt ensam när man inte jobbar så tappar man all kontakt med allt och alla jag är dålig att svara i telefonen har blivit folkskygg vad ska man göra för att komma ur ensamheten ut i rörelse ?
Gick in i väggen när jag var 30 år och fick en reumatisk sjukdom som sedan resulterade i höftbyte redan vid 38 års ålder , jag kan ju säga att jag att jag har fått flera psykiska diagnoser efter en destruktiv uppväxt med alkoholister till föräldrar fick se och uppleva misshandel av min mamma bråk gap och skrik mobbing i skolan ingen lugn eller ro varken hemma eller i skolan undrar hur många har upplevt detta ?




Fri vers (Fri form) av Fånga dagen
Läst 191 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-10-16 02:16



Bookmark and Share


  Magica VIP
Stark text, man kan bli desperat och får förlåta sig själv, men ibland behövs viss lugnande medicin om det är stundtals förjävligt, dock inte varje dag, men det kan ibland vara det som räddar en person.
Ta vissa "diagnoser" med en nypa salt. Mycket ligger i uppväxten och att vara så insiktsfull som du ändå verkar vara kring detta är en viktigt länk. Ja, så ser jag på det förstås... Kämpa på!
2015-10-24

    sajo
Starkt gjort att våga skriva om det som inträffat. "Misslyckad" som poet INTE MISSLYCKAD du har många fina sidor det är ju det du ska lära dig ta fram förmodar jag genom det du är med i den gruppen. Se det som lärorikt...för varje dag du lär dig något.

Lycka nu till och fortsätt skriva.
2015-10-16
  > Nästa text
< Föregående

Fånga dagen
Fånga dagen