Svalkande strilar av iskallt vatten -
förebådar den kommande natten.

Den kommer svingande i ett trollslag.
I den skall vi vänta tills det blir Dag !

Zick-zackat skinn å ögon, så gula;-
Ormar ålar sig runt i vår kula !

Tänker på Kärlek, då Natten närmas.
Åh, den som finge av dylikt värmas !

Känner för blossande Amour, så röd !
Den blinkar insides med ugnsvarm glöd.

Oroar mig icke för Nattens Dröm !
Den som skall till mig, är varsam å öm !

Han kommer i Ottan å tar mig å, --
då finns inget, längre, å tvivla på !

I Väntan på Natten, tar jag det kallt.
Snart, tillfredsställs Sinnen, som förut svalt!

* * *