Han hade fastnat i verklighetsflykten
I de eviga ångestförtrycken

Irrade bort sig själv, I hopp
Å flög fjärran bort
till något som tycktes oss undgått.

Där lampor inte lös
Å drömmars lågor låg och frös

Där vägen var en osagd samtid
utan hopp av någon framtid

Och jag lovar där han gick

Sa en tystnad mer en tusen ord men bara till den som
hade öron och förstod.