Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text om att bli utestängd av den man älskar, om svartsjukan och hjärnspökena som lurar, för de är väl bara spöken?


Pusselbitar jag inte vill se

Nu kryper den fram igen, de där som jag gör allt för att hålla borta.
Den kommer smygande med ett dunkande i mina tinningar, en svidande blixt i magen, en ilning längs min rygg.

Nej sluta nu! Säger jag tyst till mig själv.
Sluta tänk på det där det kommer att driva mig till vansinne och det är säkert inte så som jag tror eller som jag tror att jag tror.

Känslan ligger kvar under huden, slingrar sig runt mitt huvud och försöker få grepp igen. Jag vill inte!
Jag vill inte tänka så, även om jag ser alla pusselbitar forma en bild, fler och fler bitar. Jag vill inte se, jag blundar, andas djupt. Sluta nu!

Det är bortom min kontroll, hon har tagit den. Hon håller den fången och vägrar att ens låta mig titta, vänder sig bort så jag inte ska se. Hon tittar inte på mig. Varför kan hon inte titta på mig? Hallå se mig här är jag! Hon går sakta bort men vänder sig hastigt om, ser på mig för en sekund, ler lite lätt och fortsätter sen att gå.

Ahh det där leendet, de där ögonen, den munnen... Åhhh hon gör mig galen av längtan!

Hon har förtrollat mig, det finns ingen annan förklaring, hon har förtrollat mig! Först gav hon mig allt, allt av henne var mitt att ta men när jag var upptagen med att drunkna i hennes ögon, smaka på hennes läppar och förlora mig själv i hennes säng så tog hon mig. Hon lämnade ingenting kvar för mig att försvara mig med. Hon stal mig och det gjorde mig så lycklig!

Sen gick hon, stängde dörren och låste. Lämnade mig ensam kvar i hennes rum, lämnar mig ensam i oss. Hon kikar ut på mig ibland och låter mig kika in. Men jag får inte se henne, inte röra, inte smaka på läpparna som blivit min drog. Hon viskar att hon vill ha mig, sen springer hon bort från dörren utan att låsa upp. Jag sitter på andra sidan, hoppas, önskar, tvivlar.

Jag hör hur hon viskar med någon, eller gör hon verkligen det? Vem är det? Är det hon? Nej nu inbillar jag mig igen, ja så måste det vara!
Det är då, det är då den kommer, dunkandet i tinningarna, en svidande blixt i min mage, ilningarna längs ryggen. Känslan, misstanken, ännu en pusselbit jag inte vill se men som tränger sig på.
Jag knackar på, hon svarar med en viskning, åh vad skönt hon svarar! Hon vet att jag finns här. Medan jag lyckligt pladdrar på så går hon iväg igen.. hon smyger iväg tyst, med allt hon stulit. Kanske hämtar hon ännu en pusselbit som jag inte vill se...




Fri vers (Spoken word/Slam) av JennaPenna
Läst 265 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-11-12 00:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JennaPenna
JennaPenna