Musik. (Love that shit!)

Musik är en så ultimat kraft.

För mig.

För jag kan inte leva utan musik.

Jag kan inte leva med tystnad.

Jag blir hellre blind än döv.

Det händer,
att jag glömmer att andas,
när lyssnar på den musik jag älskar.

Som ingen förstår.

(Förutom min son,
som är en gudabenånad finare av musik.
Och som är min förbundsförvant.
Vi skall på Periphery,
Veil of Maya och Good Tiger nu på onsdag!)

Min hjärna kommer fullständigt att explodera!

Tack vare min son,
som bad mig att köpa dessa fantastiska biljetter!

Har jag inte mina gitarrer.

Som jag i mina ackord,
svinar sönder hela mitt liv.

Döden existerar inte då.

Har jag inte mina,
de så ofantligt älskade plektrum,
som slinter ur mina händer ibland.

(det är därför jag flera hundra i beredskap.)

Har jag inte mina trummor,

och mina trumstockar,
som slinter ur mina nävar ibland.

Som flyger över hela mitt gitarr rum.

(därför köper jag trumstockar i Prag.)

När jag slår och bankar.

Skiten ur livet.

Har jag inte mina lurar med musik.

Har jag inte musik i min bil,
när jag åker till mitt arbete.

Så kommer jag lätt.

Att ta fram pistolen.

Stoppa den i munnen.

Och skjuta min hjärna rakt ut i evigheten.