du andas ånga på ett fönster och ritar ett hjärta
fångar snöflingor med tungan samlar istappar
i ögonfransar och allt det annars hotfullt vita
får en mening i dimman när du pratar
sjunger tröstar viskar, nästlar
sig in i mina vener och fastnar

i röken i mina lungor jag andas aska som
läcker smutsgrå, samlar damm i förbrukade
tårkanaler och allt det annars säkert svarta
kolliderar nu med hur du andas liksom fryser
paralyserar raserar men pulserar, kanske
bara en blinkning eller
ett ljusår
bort.