Nu träden stå

utan skruden

så mörka och grå

nakna ... avklädda

i bara huden

mot frost och kyla ... beredda.


* * * * * * *

Nu gröna dräkten ... släppt det

sista bladet ... i greppet

i lövlik dans.

Allt vill vila ... i en sömn av trans

där en gång

blad och blomma fanns.


* * * * * * *

Kung Bore med isigt hår

nu utanför höstliga dörren står

skrapar med foten

för det kliar i hans tår.


* * * * * * *

Frostlig flinga

vill han andas ... svinga ur mun och näsa blå

som med marken skall blandas

tills snö och is vi får.


* * * * * * *

Den ena dagen den andra följer

långt och länge det dröjer

innan blad och blomma åter sig sprider

till nya ljuva sommartider.








Gurra