Jaget i triplett

Tre jag satt i en glänta
De tre sökte i de övriga sig själv inpränta
Jag är jag och du är du sa jag
Det stämmer inte alls! Du är du och jag är jag.
Nej, varken eller. Invänder jag.
Du är du och du är du, bara jag är jag.
Vilket strunt!
Ett jag är ett jag oberoende av andra jag, sade jag
En stolle är det enda du är! Utbrast två jag i duett.
Det finns inga jag förutom jag, din dualist, jag är jag, inget annat.
Därmed basta, du!
Borde det inte vara triologist, vi är ju tre jag, du menar jag.
Du är en idiot!
Må så vara, jag är inte egoist som du i alla fall.
Lugna ner dig och dig nu.
Börja inte du nu! Återigen en duett.
Super, både du och du är dårar små. Men jag vet.
Vad vet du?
Vi är alla olika jag, men vi är även ett.
Va?
Jag är jag, du är jag och du är jag. Men olika.
Jag är inte del av någon annans jag!
Inte jag heller, men det är förståligt, annars hade vi inte alla varit jag så förvirrade som jag, vi, är?
Lyssna inte på honom, det finns inget vi! Bara jag.
Nå, ids inte nu, man kan alltid lyssna.
Man måste kunna tänka också.
Man måste kunna handla och inget annat!
Ni kunna förstå att vi måste samexistera. Det är inget annat än rätt.
Ja!
Nej!

Jag känner en kall och en varm vind i mig.
Jag kollar runt mig.
Ser inget förutom mig själv.
Vart är ni?
Vi är här
Vi är du.