Man ska inte gå utanför Ramarna. För utanför dom ligger det Okända. Där kan man bli alldeles Tokig. Man måste följa Manus. Man ska va som Folk. Man är den man Är. Folk är bombade till Medelmåttighet, som bäst. Fy fan vilket tragiskt slöseri med Livstid. Människorna ser ut som Robotar på trottoarerna. Murar? Vadå för murar, vad snackar du om? Jag mår bra. Mår du bra? Jag känner inte igen dej Alls. Du är en levande Död. Det är hemskt att se på dej. Du liknar ingenting. Hur ska man kunna Vakna om man inte förstår att man Sover. Det sjuka öde Landet uppe i Norr. Vilket fruktansvärt ställe. Det finns få Riktiga Människor idag. Munnarna som glappar på, och Ögonen säjer något helt annat, eller ingenting. Hellre att det Brinner än att det står så här Still.