Ett träd för hundrafemton ynka kronor,
med trasig gren och stam så sne och klen,
som ingen ville se, än mindre köpa,
mitt svaga hjärta bad att få ta hem.

Ingen visste nånting om dess ålder,
man visste heller inget om dess sort
för trots att trädet kom ifrån ett släkte
had' lappen under frakten slitits bort.

Om bara lilla trädet kunde tala..
ja, trädets språk, det var en rolig grej -
med rot i säck och grenar uppe i luften
log det bladigt vänligt så mot mig.

Just vad den sa, det kan jag inte säga,
men hälsningen var grön och tydligt klart,
och värmde upp mitt stackars svala hjärta
med äpplekärlek rent och underbart.

Jag valde ut den soligaste platsen
i mitten av min trädgård fick den stå.
Med rötterna i gödslad jordig bädd
fick trädet all den vård det kunde få.

Året efter fick jag världens gåva!
Ett enda äpple växte på dess stam.
Hur trädet tänkte, ville jag ju fråga,
men bladen teg så inget svar jag fann.

Höstens stormar slet bort alla löv,
vinter kom med bitter köld och is,
våren bad förlåt för vinterns vandel
och skänkte ljus och bjöd på milda bris.

Somrar kysste trädet med sin sin värme,
trädet njöt och blev ett fint gestalt,
med nya blad och knutna rosa knoppar
som gick i blom, men sedan, var det allt.

En vintrig dag då solens strålar värmde,
höll jag kärleksfullt om trädets stam.
Med kind mot barken viskade jag ömsint:
här får du nu ditt efterlängtat namn…

Du är så grann, du trädet i min trädgård,
du växte till och gjorde mig så glad,
och skapade det finaste av äpplen,
och vet du vad, jag gillar dina blad!

Våren kom och trädet sjung lovsånger:
"Jag heter Rosa Fina Eleonor!
Jag har nu lust och kraft från rot till krona
att skapa hundra äpplen varje år!

Jag kom som hemlös till ett okänt ställe,
helt utan namn, med bruten själ och gren,
men trots att jag var både ful och namnlös
fanns det nån som erbjöd mig ett hem.

Visst fick jag allt ett äppleträd kan önska,
allt och mer därtill, min värd är rar;
men längst in där i kärnan av mitt inre
behövde jag få veta vem jag var.

Jag heter Rosa Fina Eleonor,
jag heter Rosa Fina Eleonor,
Jag har nu lust och kraft från rot till krona
att skapa hundra äpplen varje år."