Som om ögonblicket håller andan
och bilden fotar sig själv,
den spegelblanka sjön,
sommarsuset, björklöven
Klara färger som glittrar
matta som balanserar ut.
Om jag vågade andas ut,
skulle det blåsa bort tänker jag
och andas så tyst och långsamt
det bara är möjligt.
Om jag blundar är allt borta
vid nästa ögonblick
och jag stirrar tills ögonen tåras.

Som om isen ska spricka när jag går på den
smyger jag långsamt ut
och hoppas att det som finns är på riktigt
eller om det är en dröm
att jag aldrig vaknar.