Må natten vara din sköld,
gryningen ditt svärd
och hoppet för alltid levande
längst din färd

Så sade Yalda innan tystnaden övertog.

I det mörkaste nattens vener
som inte har mättats än
av röda himmelns navel,
står Yalda naken tyst

Yalda!
Yalda säger inget,
hon gav sin röst till de ordlösa

Yalda ser inget
Yalda blundar och sjunker,
hon gav sin värme till de hemlösa,
landlösa, instängda vid våran humanitära gränser.

Yalda drömmer inte, hon gav hoppet om sol
till hjältar som bestrider
hatfåglarnas invasion emot guden Tor

I vems bo

Säg
I vems bo nu
ska gryningen få häcka morgondagens sol?

Säg Yalda

Säg något

Vad som helst!