Och så vaknade jag klarvaken efter bara några timmars sömn med svaren på funderingarna jag haft och skyndar mig att sätta mig vid datorn, jag har så bråttom att skriva ner så jag hinner inte skriva för hand, så tänker jag, börjar skriva men blir direkt avbruten av att datorn uppgraderar sin säkerhet, sitt antivirusprogram

Varför är det så att vi alltid blir avbrutna mitt i de bästa tankarna, mitt i, när vi kommit på de bästa lösningarna på alla problem? Är det så de känner sig, de som alltid blir avbrutna när de försöker berätta sin historia, när alla andra lägger sig i och inte låter de få berätta till punkt för att vi andra inte har tiden att låta dessa människor få berätta på sitt eget sätt? 

För det var just det, det där om hur historien berättas, som väckte mig i mina drömmar. För när människor berättar sin historia, när de berättar sin historia om hur de levt, hur viktigt är det inte då att vi ska låta dem få berätta den, att de ska få berätta den på sitt eget sätt. Att återberätta en annan människas historia är inte det lättaste 

Du som tar emot berättelsen, berättar som du lyssnat Du lägger till din känsel och jämför med dina upplevelser.
Dina erfarenheter har gett dig värderingar som du bär i din ryggsäck. Dina glasögon är dina och du har din selektiva hörsel 
Allt detta kan påverka

Stanna upp, vakna upp ur dina drömmar, 
kom ihåg att det inte är du som ska döma och tycka en massa saker om hur historien ska berättas 

Det var därför jag inte ville ändra formen, 
det var därför jag inte ville redigera 
det var därför jag bara skrev som du sa 
ändå vet jag inte om det var rätt 

Så du som berättade din historia 
du får den tillbaka så får du fundera 
vad du vill göra med den 
hur du vill fortsätta den 
Det är trots allt din historia, som jag lånade en dag 
för att försöka förstå någon annans än min 
så tack snälla du att du delade din historia