Gunnar
jag har sagt åt dig flera gånger
att INTE skriva
om du INTE har nåt viktigt att säga

och så gör du
hela tiden
INTE
det :

En kinadam i Peking var pissnödig,
sprang ut och gjorde det på trottoaren
turisterna såg på
så upptäckte hon att blodet rann
tog papperet mellan bena
kastade bort
tryckte upp en pappersnäsduk
gick in i affären
var kunderna väntade

När vi kommer ut från den Förbjudna Staden
sitter en naken och illa bränd man på gågatan
med hela vänster arm borta
och sjunger vackert i en iskall mikrofon

Bredvid honom har mannen fått samtliga
sina tår amputerade

Jag går fram och bugar mig för bägge

Lägger en slant vid deras kinesiska kroppar

Kanske de blivit misshandlade av Staten

I kontrast till den fullständigt gränslösa kapitalismen
i Peking City
far vi en dag ut med cykeltaxi, riksan,
runt om i Hutongerna

De är från början billiga hus
i det ursprungliga Peking
man kunde få ända fram till kulturrevolutionen,
i dag med den enorma trångboddheten
i denna 22 miljonersstad
har priserna stigit till miljoner
för en plats på en sopptippsliknande bakgård

Husvärden berättar att när han och kvinnan ville gifta sig
var de tvungna att från Staten få tillstånd
till köp av dubbelsäng

Man ser inga berusade
men heller inga glada ansikten

Rädslan och förtrycket
har fastnat i kinesernas ansikten

En dag kommer Mao
i form av en skådespelare
in i hotellets foajé
för allmän fotografering

Utanför ligger prostituerades visitkort
slängda på marken

De är bilder på två halvnakna vackra kvinnor
kanske slängda av en rädd kines
påkommen av alla de poliser
som patrullerar natt och dag

Kinesiska muren var brant

Den himmelska Fridens Torg
luktade ännu blod
från 3000 själar

Allt är så vackert

Allt är så fasansfullt

Mao lär ha sagt
"låt alla blommor blomma"