FRÅN EN STATION VID SEKLETS SLUT

Jag föds när Hitler dör och gullregn knoppas
Och ser en dag i världskrigsseklets mitt
vår långe gamle kung som kom förbi
med det som var en gång i kistan sin
Jag leker sen förlovat femtital
i skuggan av totala röda bomber
och tappar tron på Gud och Djävulen
i välfärdsundrets höghus Vällingby

Statistiskt var jag typisk för min tid
familj på fyra; hemmafru och barn
på post vid kärnfamiljefaderns hemkomst

Nu drivs jag ängsligt fram mot seklets slut
som spillra av en jämlikhetsvision
En hånad utopi på Marknaden
sen Palme sköts som fattigvärldens vän och
tvåtredjedelssamhället äntrat scen
med flera brott och nynazism i spetsen
Javisst jag klarar mig och är väl glad
ibland men orättvisa är en röta
i mänskors bästa drömmar om gemenskap
och rädsla kärleks värsta fiende

I tidens pengahets är längtan hemlig
Men stark om frälsning tron på något annat
Av underjordens snälla skuggor påminns
att systemskiftet gått fel en skuld
som ingen tjuga nånsin kan bestrida
Och misstror barnsligt tidens tro:
att rikas väl - "på sikt" - är allas väl

Jag tar mitt ansvar sätter ekofil
på bordet varje dag och borstar tänder
Och letar strumpor utan hål till barnen
Fast Simon slåss och högljutt testar gränser
och Clara klagar över ont i magen
ditt jävla jobb och garderobens vånda
Fast jag tar bidrag skriver poesi
Och samhällsdrömmen drar mot enskildhet
med större lönsamhet: ny Volvo villa
Och micro uppgraderad superdator
i tävlan om sekunders avveckling
Du tänker väl på barnens trygga framtid!

Hallå! Släck teven på med skorna! Ut
i kulna morronskuggornas armé -
vi lider ingen nöd oändligt är
nu dagens äventyr och öppet som
ett hav ett nytt millenniums mirakel

Vår stadsdel är ett babyboomens barn
ett barnrikt förortsgytter mitt i stan
med sammanhållning kring en egen skola
och läcker saluhall och biotempel
för tusen kändisbilders drömda liv
på flykt på rollerblades ur långsamheten
---------------------------
(ur titeldikten i "Från en station vid seklets slut"(Podium 2000)