Jag står vid Storsjöns strand

Ser ut över blågrå vattendyningar

Där en blygrå himmel speglar sig

Vet att någonstans i vattnets djup

Sägs ett sjöodjur har sin hemliga boning

Men om det är sant vet jag ej

Ser bort mot Thomée som strävar fram

Samtidigt som en längtan trollbinder mig

En längtan att få försvinna i tysthet

Mjukt ombäddad av sjöns mjuka skvalpande

Få känna viktlösheten bli en del av mig

Och vem vet vad som möter mig där nere

I de djupt blågrå dyningarnas land

Kanske kan jag säga hej till odjuret

I dess boning på sjöbottens dyniga strand

Så fastnaglad av en sugande längtan står jag

Och drömmer i Badhusparkens folktomma hamn