Efter Äppelplockande

Översättning av
Anders G.J. Rhodin, 2016

Min långa tvåspetsiga stege sticker upp genom ett träd
Mot himlen den stilla,
Och en trumma som jag inte kunde fylla
Där bredvid det, och där finns det kanske två eller tre
Äpplen jag inte plockat från nån gren ännu.
Men jag är helt slut med äppelplockande nu.
Väsen av vintersömn svävar i luften,
Doften från äpplen: nu somnar jag av.
Jag kan inte få bort skimrandet från synen
Jag fick från tittandet genom en ruta av glas
Som från vattenhon i morse jag skummade av
Och höll mot världens rimfrostade gräs.
Den smälte, och jag lät den falla och brista.
Men jag var väl på väg
Att somna innan den gled iväg,
Och jag kunde redan ana
Vilken form mitt drömmande skulle taga.
Förstorade äpplen formas och försvinner
Stjälkända och blomända,
Och fläckor av rodnad som om de brinner.
Min hålfot den känner inte bara värken än,
Den håller även trycket från stegpinnens stöd.
Jag känner stegen svaja när grenarna svänga.
Och jag hör fortfarande från källaren min
Ett bullrande ljud
Av lass efter lass av äpplen kommande in.
För jag har fått för mycket
Av äppelplockande: jag är övertrött
Från den väldiga skörden jag själv hade önskat.
Där var det tio tusen tusen frukter att taga en i stycket,
Vårda i handen, lyfta ner, och inte låta falla.
För alla
Som föll mot jorden,
Vare sig om oskadade eller av marken förstörda
Hamnade säkert på äppelcidershögen
Som av inga värden.
Man får se vad som kommer störa
Denna sömnen min, hurän sömnen nu blir.
Vore han inte gömd bort,
Kunde murmeldjuret berätta om den förblir
Som hans långa sömn, som den skulle beskrivas kort,
Eller bara som vanlig människosömn.

After Apple-Picking

Robert Frost, [1913] 1914

My long two-pointed ladder’s sticking through a tree
Toward heaven still,
And there’s a barrel that I didn’t fill
Beside it, and there may be two or three
Apples I didn’t pick upon some bough.
But I am done with apple-picking now.
Essence of winter sleep is on the night,
The scent of apples: I am drowsing off.
I cannot rub the strangeness from my sight
I got from looking through a pane of glass
I skimmed this morning from the drinking trough
And held against the world of hoary grass.
It melted, and I let it fall and break.
But I was well
Upon my way to sleep before it fell,
And I could tell
What form my dreaming was about to take.
Magnified apples appear and disappear,
Stem end and blossom end,
And every fleck of russet showing clear.
My instep arch not only keeps the ache,
It keeps the pressure of a ladder-round.
I feel the ladder sway as the boughs bend.
And I keep hearing from the cellar bin
The rumbling sound
Of load on load of apples coming in.
For I have had too much
Of apple-picking: I am overtired
Of the great harvest I myself desired.
There were ten thousand thousand fruit to touch,
Cherish in hand, lift down, and not let fall.
For all
That struck the earth,
No matter if not bruised or spiked with stubble,
Went surely to the cider-apple heap
As of no worth.
One can see what will trouble
This sleep of mine, whatever sleep it is.
Were he not gone,
The woodchuck could say whether it’s like his
Long sleep, as I describe its coming on,
Or just some human sleep.