Vi är ofta snabba att indela människor i kategorier (stereotyper) som vi på mer eller mindre goda grunder anser utmärks av vissa egenskaper. Även om det ibland kan ligga något lite i detta, så leder det lätt till misstag kring enskilda människor.

Generaliseringarna håller inte. Alla smålänningar är inte snåla, kanske inte ens de flesta. Alla professorer är inte kloka och särskilt inte utanför sitt eget område. Psykologer sitter för det mesta inte och observerar och analyserar sina medmänniskor, även om det kanske kan förekomma.

Stereotypa föreställningar kan ingå i det sociala pladdret, man vill någonting säga, och kan även vara uttryck för t.ex. önsketänkande eller sociala konflikter. Vi vill gärna att doktorn skall ställa rätt diagnos och detta kan ge näring åt en idé om att doktorer har förmåga att göra korrekta medicinska bedömningar, något som långtifrån alltid sker. Vi kan önska att norrmän håller sig borta från Sverige och talar då gärna svepande om att ”norrmän är dumma”, när de antagligen inte är dummare än svenskar – vad som nu kan menas med ordet ”dum”?

De ord som förekommer i de stereotypa föreställningarna är ofta vaga. Föreställningarna kan då lättare bibehållas eftersom ett vagt ord kan stämma in på mycket. Nästan vad som helst som en norrman gör kan betecknas som ”dumt”, om man så vill.

De som har styrka nog att skapa och sprida en stereotyp föreställning kan göra det och därigenom gynna sina egna intressen – ekonomiska, politiska, känslomässiga fördomar etc.

Forskarna Operario & Fiske (2004) påtalar att människor med makt och kontroll över andra tenderar att utveckla ett mer stereotypt tänkande. Makthavare ägnar mindre uppmärksamhet åt enskilda människor och förlitar sig på antaganden om kategorier av människor (jfr antaganden i den politiska debatten).

Människor i underordnad position är mindre benägna att använda sig av stereotypt tänkande om sina överordnade. De ägnar mer uppmärksamhet åt makthavarnas individuella egenskaper och skapar sig ibland orealistiskt positiva bilder av makthavarna.

Ett anmärkningsvärt forskningsresultat är att människor med lite makt och resurser tenderar att tänka på ett sätt som rättfärdigar sin egen grupps låga status. Detta kanske sammanhänger med att man tror att stereotyperna är sanna snarare än myter kopplade till skillnader i makt och till socialt prat likt skvaller.