i bland är jag så full av liv och glädje så levande glad 

det är för mej så oförstående att någon lägger locket 

på över min personlighet och säger att det är fel den 

jag är den jag blev efter min väg den jag är älskad för 

hemma  vita demoner klipper mina vingar och drar 

sackta ut mina stjärtfjädrar en efter en  så att jag inte 

ska kunna fly eller bli den jag är igen   det är slutet på

den jag är och börja på någon som jag ska bli hotad 

på den lilla frihet jag har om jag inte sitter fint när

dom beordrar det   hur ska jag kunna bli något bättre 

när jag blir hotad till något jag inte är eller vill vara 

när jag var liten fångade vi getingar och humlor och 

spinlar i glasburkar med hål i locket så dom fick lufft 

och här sitter jag skälv nu efter allt i en glas burk med 

hål  i  inte förns nu som vuxen förstår jag hur grym vår 

nyfikna barnlek  var hur plågande vi igentligen var som

dom nu vita demonerna är skrattar och plågar oss

oskyldigt varge dag allt för att förendra vår personlighet

och profil som har stöpts efter vår väg och gjort oss till

och det är fel ? eller ? jag kanske inte förstår grejen jusst

nu men det känns konstigt jag var besviken och lär bli mer

är jag rädd för men kör i vind låt dom hållas så får vi se vad

dom gör mej till om dom nu är så duktiga som dom utger sej

för som dom säger att dom är så kör i vind vem jag blir jag

kanske trivs som den nya person som dom ska göra mej till

vad vet jag det kanske funka hot kränkningar och bestraffningar

där det alltid är pasinten som har fel men så är det nog vad vet jag