Måndagen den 9 november 2015 hände något som förbryllar mig än i dag.

Jag stannade hemma och rengjorde avloppet till handfatet istället för att gå på dejt och ha sex. Jag visste att jag längre fram skulle ifrågasätta mitt agerande så jag rafsade ner mitt försvar på första bästa papperslapp.

Inte ett skvatt fick jag ur mig.

Blicken hade fastnat och jag blev stående med foten i luften. Som att jag i ögonblicket hade mist förmågan att gå och tänka samtidigt. Under min mentala förlamning styrde benen mig i riktning mot städskrubben.

Som att kroppen tvångsledde sinnet in i en ny fas i livet. Allt medan jag snopet såg på.

Då och då tar jag fram papperslappen, sätter mig på en stol och ser på den. Lika förbryllad varje gång.