Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
står med bläck på min mage


allt du vill veta om mig



de består av aska och fluff
nätterna utan dig
jag tuggar råttor i hörnen och mitt kvarter är fyrkantigt i februari
och så hur lite jag vet om dina smala läppar och röda lockar
hur vagt du påminner om en yngling jag krockade med en gång
på loppis
det är fimpar i baksätet och kall pizza till lunch
och jag minns dig över tusen kyrkogårdar
varma hotellsängar och panik
hur ångest smakar när man delar den
att jag går i rektangulära cirklar med ditt fniss i höger nyckelbens grop
jag lyssnar inte längre
jag har slutat reflektera
jag andas natt och snabba bilar
träd i givakt och take-away-thai och dina händer lånar jag bara
för stunden
för all tänkbar framtid
för otänkbart ljummet kallvatten rinner mellan mina revben när du inte svarar
när jag blir oviktig igen
faller igenom galler
klipper hål i säkerhetsnät
gör mig till någon utan tid och hängslen
så jag trådar minnen på mitt livs snöre
som små pärlor för svin vilka jag legat med allihop
jag balanserar på gatstenar och trampar aldrig på strecken
bytt bytt kommer aldrig igen vill jag skrika i din tröja
bytt bytt och du är min nu
utan ångerrätt
utan chans
varmt uran mot huden när jag lägger kinden mot jorden
lyssnar på ljuden från ett värkande innanmäte
kaos och uppochner och jag kommer aldrig skaffa den där dammsugaren jag behöver
vi kommer drunkna i damm
jag och dina tröjor du glömt hos mig
en armé av garn och ludd och mjukt och jag kommer mot dom allihop innan du får igen dom
fattar du väl
fattar väl ingen alls
fantasilöst jidder blir det
växelverkan mellan spåren i mina lår
och jag reser mig ännu en gång från plankorna i mitt rum
borstar grus ur håret
knyter händerna i byxfickan
reser mig utan hopp
utan trosor
står pall för ingen alls
faller för alla
erkänner mig skyldig trots att mina grundvalar
ljudligt
i simmande valkör genom vågorna
protesterar över vattnet
jag reser mig ur den spillra som blev jag
blev träd
blev eka
uppdragen på land
blev jord
jag reser mig upp och borstar dammet från klänningen
den är vit när jag erkänner mig förhäxad
bortom räddning
förälskad
förföljd
förlöjligad
förväxlad
förtvivlat
förtvivlat

förtvivlat din




Fri vers (Fri form) av tildam
Läst 437 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2016-02-08 21:28



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
jag erkänner dig

fenomenal!
2016-02-16

  petter rost
Ja, jo, så visst – vilket hejdlöst flyt, vilken krängande skulptur av bilder, visioner, infall och ut.
Redan inledningen gör mej till galärslav på det här skeppet – för en farkost är det:
"de består av aska och fluff
nätterna utan dig
jag tuggar råttor i hörnen och mitt kvarter är fyrkantigt i februari"... hur vänder man sej om i världen för att hitta och formulera detta! Se bara hur de två inledande raderna kommer – inte som
'nätterna utan dig / består av aska och fluff'
utan som de faktiskt gör o skapar en helt annan ansats till flödet.
Jag kan bara ro på så att svetten lackar...
2016-02-09

  Ericafika
Sjukt grymt skrivet. Ser alltid fram emot dina texter, men den här var något särskilt extra.
2016-02-09

    ej medlem längre
Så genuint drivande skrivit. Vilket flow, röst, berättelse, naket och underbart och jag skriker tillbaka i någon annans tröja.
2016-02-08
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam