Det är inte över än sitt ner i båten
Stigen är inte slut
förrän marken ger vika
Du är fången i ditt röda rum, och väggarna
expanderar
Gungar
Pulserar
ut den outhärdliga utmattning som så länge fyllt
din magra buk.
De gror nya förhoppningar, drömmar
som aldrig tappar famnen i marken,
såsom bara änglar kan


Du får svindel av stadens trottoar.
Träden frustar över dig som en betryggande,
ålderdomlig vagga,
skapade för att jubla mot molnen, skrika i luften
- bekanta sig med döden
Du skrumpnar men du flyger? Köket ligger gult och
du surfar genom livet


Ser larvarnas flykt, det glödande, melodiösa fallet som
aldrig landar. Du vandrar outtröttligt i hetaste öken och
gråter tänker att
den viktigaste av världar är morgondagens stelfrusna
hjärta.
Pennan mot pappret och kvar är bara tomhet, du
Greppar rädslan
i kragen men du stammar när du ropar på hjälp.
Och nu sjunker du.



OCH NU HAR KLOCKORNA STANNAT NÄR VI TALAR
OM VÅR BARNDOM OCH ALLT VAR BARA ETT SINNESSJUKT SKÅDESPEL GOD MORGON MEN
SE UPP FÖR KNIVARNA
DU TAPPAR BORT DIG SJÄLV PÅ TOALETTEN
VARNAR KOMPIS DITT HÅR STÅR I LÅGOR DIN
ÖGONVRÅ ÄR OÄNDLIG PRECIS SOM NALLE PUH
HAR DU RINGT 112 TONERNA VIBBRERAR I DIG
OCH EKAR SOM ETT BERG VID HAVET




...



Det är den hårfina linjen mellan universum och ett
sandkorn som krossar oss till slut.
Till slut.
Inspektera nu varje partikel kräkas
ut sina heligaste drömmar för dig att ta del av.
Låt dom pussa din själ.