Du satt i hotellets lounge

en mager liten fågelkvinna

dina ögon såg frånvarande

in i ditt inre rum

väntade lugnt bort

till den sista resan

sippade försiktigt

på ett litet glas rött

strök sakta över dina ben

för att dämpa smärtan

din kamrat rullstol vilade

bredvid bruna soffan

du blev en nyckel

till det låsta rum

där bilderna förvaras

de jag inte vill minnas

från mammas sista stund

där hon låg fågellik

med samma blick som din

väntande på sista resan

mina ögon sökte dig envist

fast jag inte ville

jag tror du såg

kanske undrade varför

vad skulle jag svarat

om du frågat mig

Skuggar Döden Livet?