en dold agenda från avgrunden som
stirrar blint mot dividerade sanningar,
där det röda förvandlats till grönt och vice versa
har gråtit flodbankar och skurit tusen handleder för
att kunna nå fram till min ultimata smärta som bara dödar en aning,
låtit rädslor bygga murar så höga att ljuset bara fanns som ett flimmer
vet redan att döden kört ikapp och sneglar så där lockande men jag
har svurit den ed som ska hålla mig i liv tills du en dag yppar att du
längre inte vill ha mina ord
djupa fåror av skuld som återspeglar sin när närvaro vid ärrade kroppsdelar
och kluvna blickar, har så lite stolthet kvar att ropen på hjälp blir skrattretande
förhoppningen att inte bli bortglömd är min enda näring att slungas ut i avföringen
för att sedan hitta ett rättfärdigat förlåt som egentligen kom från min läppar,
älska mig genom blyfattade väggar och betongtjocka våningsplan,
älska mig för den människa jag borde vara och för den jag inte är,
kanske bortom de mörkaste av moln
och genom de bredaste av gränser
hittar vi slutligen ett Vi tillsammans
när det sker,
är vi båda begravda.