Med en kropp tyngd av bly
kämpar, kämpar, stapplar ut
förbi skrattande barndomsandar,
förbi monotona vuxentankar,
ut

Mot ljudet, den välbekanta sången,
mot vattnet som sjunger i forsen
släpar, stapplar, framåt, närmre
bort från andar, bort från tankar,
ut

Doppar hela själen i sången
låter vattnet bli till blod i ådror,
sköljer bort allt som tynger,
låter andan lättas, låter andas
ut

In, in i skogen, upp på berget
blir till dimman som kryper över isen
låter träden bli armar som omfamnar
låter det som var vilset, trasigt, sippra
ut