sitter här ensam
musiken är som
såren på mina händer
och ljudet
är detsamma
som tårarna
i mina blå ögon
de stunder vi hade
kan inte fås åter
med mindre än att jag
ber om ursäkt
och totalt
ändrar mitt sätt
blir mer ödmjuk
men jag vet inte
om jag klarar det
hur mycket jag än
vill
älskar dig så mycket
att jag skulle vandra
genom oändlig öken
bara för att kunna ge dig
vatten från min
bägare..

(nä, såhär får jag inte känna, du får inte beröra mig mer..jag måste i fortsättningen undvika att lyssna på minnets toner)


men jag saknar


jag saknar


jag bara saknar dig..